Full igen...

Yepp, tredje kvällen i rad nu. Duktig jag är...
Vad ska man göra då? När hjärtat svider och paniken slår in?
Nej, jag har inget bättre att göra. Inte tänker jag sitta hemma hela dagarna och tycka synd om mig själv iaf. De kommer säkert tillräckligt många såna dagar ändå. Visst?
Jag älskar honom och jag fattar inte hur de blev så här.
Vill inte leva utan honom!

Skål.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0