Försöker komma på något vettigt att skriva nu, men hjärnan är helt tom.
Eller eg är den full av saker, som snurrar runt, runt och gör mig helt galen...

Saknar honom så mycke just nu så de gör ont i hela kroppen, och jag får andnöd...Varför sitta här och plåga mig själv med massa gamla minnen om hur fint de va då?! Då va då och nu är nu. Face it! Blir så trött på mig själv bara som aldrig kan snap out of it och åtminstone försöka ta mig i kragen och va glad. Tydligen är självplågeri mer min grej. Jag gillar att gråta, yepp de gör jag...Nej huh, jag vill känna mig sådär lycklig som jag gjorde förr. När det pirrade i hela kroppen, å jag skuttade på mina rosa små moln.
Snälla håll tummarna för min skull, att de ska lösa sig?

Imorgon ska jag träffa Tara hoppas jag. Hoppas på sjukt fint väder så vi kan sitta på hennes balkong å mysa!

Sov sött.



*Jag trampar runt i resterna utav vårt liv*