Ja, nu behöver jag dem där tipsen igen, på hur man handskas med ett brustet hjärta. Kanske man kan plocka ut de bara? De hade vart fint. Så kunde de ligga på hyllan ett tag tills det slutat göra ont.
Såna här stunder avundas jag alla de där människorna som aldrig tycks lida av att förlora ngn. Ena dagen tar de slut, de gråter en timme och en vecka senare är dem me nån ny? Visserligen kan jag inte tro att dessa människor är kära på riktigt, men ändå.
Trött på att de gör ont bara. Jag vill inte gråta mer. Vill va lycklig igen. Skutta runt å njuta av allt som livet har att ge.
Men de kommer bli bättre eller hur?! Huh vad jag hatar när folk säger så. De menar ju väl såklart, men seriöst. Jag fattar väl själv att jag inte kommer må så här för alltid. Låter elak när jag säger så kanske? De är ju bara så att när jag sitter å gråter ögonen ur mig så slutar jag inte bara för att ngn talar om för mig att de kommer bli bättre. De är ju inte bra nu?! Säg nåt som gör mig glad nu ist tack.
Jag har iaf tur som har fina vänner som lyssnar på mig dygnet runt.

Jag lyckades förresten locka håret med plattång! Yäy. Min sööööta syster lärde mig. ♥ Hon kan hon. :)

Sov sött raringar